bibelaventyret.blogg.se

Igår firade vi lucia och hittade lite julstämning på vägen. Det var så himla mysigt, till och med bättre än vad vi hade tänkt oss från början! Vi fick dock enorm hjälp av Ingrid, en missionär här nere som kommer ifrån Tyskland, och som fixade hela julstämningen medan vi stod för luciatåget. Matildas barndomsdröm gick i uppfyllelse då hon fick vara Lucia (lyckan var total), följd av tre tärnor, en tomte och en mus. Ja, en mus. När man är i Afrika så får man ta vad man har, och eftersom vi inte kunde ha en grå pepparkaksgubbe så fick det bli en mus istället, med morrhår till och med. Tyvärr så kände sig Elvira inte riktigt kry och orkade därför inte vara med i själva luciatåget, men hon var med under kvällen ändå och agerade fotograf.

Vi bjöd på några svenska, klassiska luciasånger och gjorde en egen variant av ”Tipp tapp”, där Marcus beatboxade till. Det var nog det som var mest uppskattat av allt, verkade det som! Och det var faktiskt riktigt bra.
Efter att vi hade tågat ut och fått applåder kom vi tillbaka in igen och då tog Ingrid över, och berättade en sägnen om varför vi tänder ljus vid advent, och en berättelse om en liten stjärna som en natt blev jättestor och lyste mycket klarare än alla andra, och sedan visade det sig att det var den stjärnan som lyste när Jesusbarnet hade fötts. Det var mysigt att sitta där i mörkret med bara tända ljus (inte allt för olägligt så var strömmen avstängd hela kvällen, så det var verkligen helt mörkt runtom oss, förutom våra stearinljus) och lyssna på dessa berättelser, och sjunga ”Stilla natt” på fyra olika språk, lyssna på trumpetspel och efter allt detta bli bjuden på tårta, kakor och färsk frukt doppad i choklad. Detta bjöd som sagt Ingrid på, vi stod enbart för lussandet och läsken (alltid när det är fest här nere så bjuds det på läsk, det har ungefär samma innebörd, eller koppling till fest, som ballonger har för oss).
Det blev en riktigt lyckad kväll och vi var så himla nöjda efteråt! Så nöjda och fylla av energi att vi gick ut och tittade på stjärnhimlen, som är något helt annat här än vad den är hemma. På riktigt, det är faktiskt inte samma stjärnhimmel, Karlavagnen är upp-och-ner-på! Fast den har vi inte lyckats se än, men vi såg nog Cassiopeia igår, också den upp-och-ner-på.

Förutom luciafirandet igår så är det nu som det börjar hända grejer här. Idag var det sista dagen i skolan, så vi har ägnat den helt och hållet åt examen (!!). Vi har haft både ett skriftligt och ett muntligt prov, varför vet vi inte riktigt. Men alla klarade sig och fick bra resultat, nu är vi redo för den riktiga swahilivärlden!

Imorgon lämnar vi språkskolan och Morogoro bakom oss för att åka upp till Lushoto och Arusha, innan vi åker mot vår ”slutdestination” Dodoma nästa söndag. I Lushoto och Arusha ska vi nu få vara turister för en vecka igen, där vi bland annat ska åka på safari i Ngorongoro, förhoppningsvis få se Kilimanjaro, träffa en kvinna som heter Anneth och som har startat en ”regnsbågsskola” för handikappade barn i Lushoto (vi ska både få komma hem till henne och hälsa på på skolan, vi är supertaggade!), gå på marknad och förhoppningsvis sy upp några snygga, afrikanska klänningar åt oss.
Vi hoppas innerligt att vi någon gång under kommande vecka kommer att ha Internet, men det är ännu oklart. Men om det inte blir någon uppdatering här under veckan så vet ni i alla fall varför. Vi kan väl säga att om ni inte hör något annat så kommer vi att leva livet och verkligen ha det hur bra som helst!

PS. Vi tycker att det är värt att nämna att vi tidigare i veckan var tvungna att åka in till stan för att ta ut pengar, men då det var vårt enda ärende tyckte vi att det kändes dumt att fråga om en lärare kunde följa med oss. Så vi frågade bara vad det skulle stå för destination på daladalan (lokalbussen) som vi skulle åka med, och sen gav vi oss av på egen hand. Att åka in till stan och hitta till bankomaten (där vi varit tidigare, tillsammans med en lärare) var inga problem alls. Vi passade på att shoppa loss bland godsakerna i en supermarket som låg precis bredvid också, när vi ändå var i stan liksom. Och sen skulle vi ta oss tillbaka till skolan. Och tro det eller ej, men vi lyckades utan några som helst problem! Vi slog våra kloka hjärnhalvor ihop och hittade vägen till busshållplatsen, och hittade rätt buss med rätt namn på, och sen var det bara att hoppa in och trängas med massa afrikaner. Vi klappade oss på axeln när vi kom tillbaka till skolan, till och med i god tid till middagen. Känns skönt att ha bevisat för oss själva att vi klarar oss där ute helt själva, för imorgon gäller det. Från och med nu måste vi stå på helt egna ben!