Nu har vi varit på resande fot i snart en vecka... Under denna tid har vi hunnit med väldigt mycket. Efter en lång bussresa från Morogoro kom vi fram till Lushoto, en bergsstad i nordöstra Tanzania. Efter värmen i Morogoro, blev klimatet där en ny upplevelse, för första gången sen vi kom till Tanzania frös vi! När vi kom fram möttes vi upp av Anneth Munga som hjälpt oss att hitta vårt boende, på ett litet guesthouse som drevs av ett barnhem som låg bredvid. På barnhemmet fanns 30-40 barn, de flesta i åldrarna 0-2 år. Barnen var såååå söta och till nästan allas förtjusning fick vi leka och gulla med dem! Barnhemsbarnen kom antingen från familjer där båda föräldrarna dött eller där endast pappan var vid livet. Det innebar att de flesta barn hade ett hem att återvända till när de blivit lite äldre, eftersom det i många fall finns släktingar som kan ta sig an barnet. Här är det tydligen inte helt ovanligt att man som ensamstående pappa lämnar bort sitt barn de första småbarnsåren då man inte har kunskap/möjlighet att ta hand om ett litet barn. Något som vi reagerade lite på och upplevde främmande jämfört med vår bakgrund. I Lushoto gick vi också på en vandring till en view point uppe i bergen. Den här vandringen föll oss betydligt bättre i smaken än den förra, det var finare utsikt, kortare promenad och inte lika tryckande varmt - skönt! Vi hade en jättetrevlig guide som hette Alfred som visade vägen och förklarade lite om omgivningarna medan vi gick. Från en klippavsats var det storslagen utsikt över bergsområdet nedanför. Tyvärr var det ganska molnigt, så utsikten skymdes delvis. Efter en smärre photoshoot med vid utsikten kom dock regnet. Himlarna verkligen öppnade sig och det bara öste ned! Vår lilla trupp (följt av ett antal barn som slagit följe med oss) började genast springa för att söka skydd i ett litet hus en bit bort. När vi väntat ut regnet bjöd Alfred oss hem till honom där vi blev bjudna på te och fick träffa hans familj. Det var verkligen en supermysig familj som öppnade sitt hem för oss! Dagen därpå var det dags för nästa hembesök, denna gången hos Anneth Munga. Denna fantastiskt vänliga kvinna tog oss verkligen under sina vingar och hjälpte oss med än det ena än det andra i Lushoto. Hon har en svensk adoptivmamma och har bott i Sverige under flera år, alltså var hon en perfekt person för oss att ha kontakt med! När vi kom hem till henne blev vi bjudna på fika, hade liten sångstund med både svenska och swahili-sånger och fick förbön av en pastor. Därefter bar det av mot universitetet och en rundvandring på området. Det var riktigt vacker skolmiljö och vi slogs av att naturen nästan såg ut som vår svenska. Vi var väldigt nöjda med våra dagar i Lushoto och konstaterade att vi gärna kunde stannat där lite längre. Men det var tyvärr dags att lämna staden, detta gjordes tidigt, tidigt, tidigt på tisdags morgonen. Bussen gick klockan 6, med mål att vara framme vid vårt nästa stopp, Arusha, klockan 12. Detta blev inte fallet. På grund av regnsäsong var vägarna inte de bästa. På ett ställe fick vi till och med stå stilla i två timmar, då en liten (läs stor) flod bestämt sig för att korsa vår väg. Vi kom tillslut över säkert, tyvärr var så inte fallet för alla, då vi såg en bil och en buss som kantrat. Men fram till Arusha kom vi till slut. Väl framme hade Anneth ordnat så vi blev vi hämtade och tagna dit vi skulle bo (vi kom fram dit halv fem). Tack igen Anneth! De första två dagarna i Arusha tillbringades på Safari, mer om detta i nästa inlägg...