Den sista veckan
Kategori: Mpwapwa
Den sista veckan här i Mpwapwa har mest bestått av avtackningar och middagar. Förra söndagen blev vi avtackade i församlingen på gudstjänsterna och därefter åt vi lunch ihop med prästfamiljen och de äldste i kyrkan. Senare i denna veckan blev vi avtackade på förskolan och fick presenter av barnen och lärarna. När vi blev avtackade av barnen kunde ingen av oss hålla tårarna borta och när en av våra lärare frågade barnen varför vi grät svarade de att vi var rädda för presenterna. Då började vi förstås skratta mitt i alltihop.
Vi hade förstås presenter till förskolan också, men de gav vi först på fredagen, vår sista dag där. Vi hade gjort siffror och läsövningar (såsom ”ba, be, bi, bo, bu”, med alla bokstäverna) som vi sedan plastat in, eftersom de annars bara blir förstörda och nerkladdade i klassrummet. Vi tror och hoppas att det var en uppskattad present. Mission completed.
I söndags kom församlingsassistenten och hälsade på lite när Elisabeth gjorde pannkakssmet. Hon blev så nyfiken på den ”svenska maten”, så vi gick över med en pannkaka till dem senare på kvällen. De tyckte hela familjen var så gott att de genast ville lära sig göra pannkakor själva. Så nästa kväll gjorde vi pannkakor tillsammans och det blev väldigt lyckat. Församlingsassistentens dotter Lulu var proffs på att steka pannkakor, trots att det var hennes första försök lyckades hon steka allihop utan att bränna eller göra sönder en enda. Medan Lulu briljerade med sin pannkaksstekning gick Elisabeth ut för att ta en nypa luft och alldeles intill husväggen fick hon syn på en lång, smal och ringlande sak som fick hjärtat att slå lite snabbare på henne. En orm med andra ord. Lyckligtvis var det ju massor av orädda afrikaner (men några rädda också!) i närheten som slog ihjäl ormen utan att blinka. Efter att de skrattat åt oss länge och väl fortsatte vi med pannkakorna och sen åt vi dem tillsammans. Väldigt gott tyckte vi allihop. Mission completed!
På onsdagskvällen var vi bjuda till prästfamiljen. Vi hade en trevlig middag tillsammans med prästfrun, en av döttrarna och en son. Prästen själv var inte med och åt, utan kom hem först en stund senare. Då fick vi varsin present från dem och vi hade en present som vi gav till hela familjen, och sen tackade vi varandra så gott för den här tiden som vi haft här tillsammans.
I torsdags bjöd vi våra lärare på lunch. Vi hade gjort böngryta och chapati som slank ner väldigt lätt, men när vi ställde fram chokladbollar blev de rätt skeptiska. Särskilt Jane vågade knappt smaka alls. Men eftersom hon i flera månader nu skrattat åt oss för att vi är rädda för sjukhus och att ta hål i öronen tycker vi bara det är rättvist att vi nu kan skratta åt att hon är rädd för kakor!
På fredagen blev vi istället bjuda på lunch av lärarna sen, fast när vi kom dit upptäckte vi att det inte bara var vi där. Alla som jobbar för kyrkan – prästen, församlingsassistenten, personalen på guesthouset och några till – var där och så åt vi allihop lunch tillsammans. Och sen var det inte så mycket mer med det, när vi blev ensamma med våra lärare för en kort stund passade vi på att ge lite personliga presenter till dem.
(Vi hade tänkt att bjuda på några härliga bilder också men nätet har varit väldigt segt hela veckan så det vill sig tyvärr inte. Vi beklagar detta!)
Många kramar från Matilda och Elisabeth, snart ses vi igen!
