bibelaventyret.blogg.se

Jag börjar min arbetsdag klockan kvart i åtta och mellan kvart i åtta och halv nio kommer barnen till skolan. Barnen är ungefär 3-4 år. Antalet barn varierar lite mellan varje dag. Det brukar vara runt 10-15 på skolan men en av lärarna sa att de har 30 barn sammanlagt. Ungefär klockan halv nio är det dags för morgonbön. Då sjunger de oftast en eller två sånger med läraren och sedan är det ”förhör” om vad låtarna handlar om (låtarna kan tex handla om att Jesus älskar alla människor: mamma, pappa, syster, mig, dig osv. När låten då är klar går läraren runt till alla barn så får de en och en säga någon som Jesus älskar). Efter morgonbönen är det dags för toabesök för alla barnen och sedan börjar lektionen. Innehållet i lektionerna varierar. En lektion räknade de, en annan gång lärde de sig hur man presenterar sig och en annan gång fick de lära sig hur man leker med en boll. Något som nästan alla lektioner har gemensamt är att de har en stund där de ska lära sig engelska. Ibland är det hela lektionen och ibland bara en stund och det är där som jag kommer in. På den stunden är det jag som håller i lektionen, oftast sitter det med en annan lärare i klassrummet vilket är skönt ifall de inte skulle lyssna eller förstå. Bortsett från att några av barnen kunde räkna lite sedan tidigare kan de ingen engelska. Att därmed undervisa ett för dem främmande språk på min begränsade swahili är inte alltid det lättaste. Än så länge har vi därmed jobbat med väldigt grundläggande saker, tex siffror, hälsningsfraser och några få kroppsdelar. Jag sjunger också några väldigt enkla sånger med dem, idag jag försökte sjunga ”huvud, axlar, knä och tå” med dem. De hängde inte med så mycket i texten men de tyckte nog att rörelserna var roliga. Efter lektionen är det dags att dricka Uji och sedan är det lekstund. Min arbetsdag slutar när det sista barnet har gått hem, vilket är någon gång mellan tolv och ett.

Här berättar Amanda och Marcus om hur de har det hos barnen i Mnadani:

När vi på morgonen rullar in med våra cyklar möts vi oftast av ett gäng barn som välkomnar oss med varsin kram – en bra start på dagen tycker vi! Sedan tar vi alla varsin borste och så sopar vi tillsammans med barnen och lärarna ihop löv, grenar och diverse annat skräp som samlats på skolgården sedan föregående dag. När allt är rent och fint är det dags för ”parad”, något som vi kanske mer skulle likna vid en arméövning. Barnen står på led och marscherar i takt med att läraren ropar ut kommandon. Det hela avslutas med att de led efter led marscherar in i kyrkan. Där är det morgonsamling för alla barnen innan de delas upp i sina klasser.

De cirka 70 barnen från 3-6 år är uppdelade i tre klasser efter sin ålder. De första dagarna fick vi titta på när de andra lärarna undervisade (på swahili, väldigt grundläggande nivå och långa lektioner, tyvärr ganska långtråkigt) men nu de senaste dagarna har vi fått vara desto mer delaktiga. Amanda och Marcus har nämligen tagit på sig rollen som förskolans engelskspråkiga musiker! Vi sjunger enkla barnsånger med Marcus som gitarrist och Amanda som ”dansledare”. Den stora favoriten är sången ”Sema moja” eller ”Say one”, en egenskriven sång där vi räknar på både engelska och swahili.

På rasterna leker vi med barnen, oftast är det ingen ”uppstyrd” lek utan mer en lek som bara blir. Att rita olika sorters mat i sanden och sedan låta vitingarna låtsasäta har varit väldigt populär hittills! I och med att det är många barn på skolan och bara två spännande wazungo (vitingar) kan det ibland bli konkurrens om t.ex. uppmärksamhet, intressant hår eller händer att hålla. Visst är det kul att vara uppskattad, men ibland får man sätta ned en fot för att inte det hela ska gå över styr…

Annars har denna vecka också burit med sig en första körövning med studentkören, en heldag med ”compassion” (en organisation som stöttar barn och ungdomar från fattigare familjer), söndagsskola och mycket myggbett. Och vitlöksbröd. Mmm, så gott.

Hälsningar från trion här på Iringa Road. /Elvira, Marcus och Amanda.

 

Amanda tar en paus från diskandet och posar med barnen.

Heldag med compassion i mnadani. Här hjälper vi till att laga uboyo-godis gjort på baobabfrukt.

Vi leker med barnen på compassion.