bibelaventyret.blogg.se

Vardagen börjar sätta sig mer och mer för oss här. Vi har börjat få lite rutin på både arbetet och hemmet. (Med det sagt kan vi dock fortfarande bli överraskade och hamna i högst oväntade situationer. Fråga bara Marcus som tillbringade sin födelsedag i ett sorgehus där en man just gått bort...) Även helgerna har mer eller mindre liknande program, här tänkte vi berätta vad vi gjorde i helgen som var.

Direkt efter jobbet i fredags åkte vi in till stora lutherska katedralen i stan, där det hölls minnesgudstjänst för en man som gått bort nu i veckan. Det var denna bortgångne mans sorgehus vi besökte under Marcus födelsedag i tisdags. Det var verkligen en erfarenhet att få vara med på både sorgehus och minnesstund. Här i Tanzania sörjer man på ett helt annat sätt än vad vi är vana vid, folk tar t.o.m. ledigt från jobbet flera dagar för att komma till sorgehus och sörja tillsammans med familj, släkt, församlingsmedlemmar, kollegor etc. ”Man måste först gå djupt ned i sorgen för att sedan kunna fortsätta uppåt” – så förklarade Ulf tanzaniernas tankesätt för oss. Bara det att folk kom till sorgehuset och visade sitt deltagande i sorgen i 3 hela dygn visar hur pass mycket stöd man visar sina medmänniskor här.

I lördags hoppade vi alla 3 upp på våra cyklar och trampade de 7 km till Mnadani för att vara med på Compassion. Lördagar med compassion är bra grejjer! Det hela börjar med gemensam morgonbön, vartefter alla barnen delas in i seminariegrupper efter ålder. Just seminarierna skulle väl kunna vara det minst roliga på dagen, i och med att vi tyvärr inte är riktigt fullfjädrade swahilitalare än… Men att leka med barnen, hänga med ungdomarna, dansa med kören och äta tillsammans är riktigt roligt! Nu i lördags lärde vi de lite äldre barnen ”samuraj”, det var roligt att se att en lek som är så populär på kristna ungdomsläger i Sverige kan gå hem precis lika bra hos tanzanska ungdomar!

I söndags var vi på Gudstjänst i Mnadani. Efter Gudstjänsten hölls i vanlig ordning auktion på varor som samlats in under kollekten. Nu i söndags var det nästan bara en enda sak som såldes: bananer, bananer och åter bananer. Den auktionsansvarige gubben plockade fram klase efter klase och auktionerade ut, så nu kan förmodligen hela Mnadani sitta och käka sig mätta på kollektbananer. Efter kyrkan mötte vi upp med Dawson, en 15-årig kille vi börjat hänga en del med, och åkte in till Dodoma stad. Efter en stabil chips mayai-lunch (pommes frites stekta i ägg) tog vi oss an marknaden. Marknaden består av massor av försäljare med små stånd där man kan hitta i stort sett allt man behöver. Många försäljare staplar och säljer sina varor i små pyramider, något som både är ganska praktiskt och ser fint ut. Tyvärr lyckades dock vi åstadkomma någon form av dominoeffekt när vi skulle välja ut apelsiner så apelsinförsäljarens pyramider rasade… Pole sana. I slutändan blev vårt billigaste inköp en gurka för ca 2 kronor och det dyraste 2,5 kg röda linser för ca 32 kronor. 

Många kramar från
Marcus, Elvira och Amanda

Några kvinnor vi träffade på en promenad. De satt och  flätade varandra och de sa att nästa gång vi kom förbi skulle vi också få flätor.

Vi med vår kompis Dawson.