bibelaventyret.blogg.se

För några kvällars sedan kom vi precis innan vi skulle lägga oss på att vi behövde lägga bönor i blöt inför morgondagen. Elisabeth gick då ut i köket och upptäckte en stor, svart tusenfoting på golvet. Det är inte särskilt ovanligt här och bästa sättet att få ut dem är att skyffla upp dem på ett papper och sedan slänga ut dem (eller slänga dem i toaletten om man inte orkar gå ut). Elisabeth stod och dividerade högt med sig själv om huruvida hon skulle ta ut den här tusenfotingen med papper eller inte – den var ju faktiskt ganska stor – när Matilda kom ut i köket. Matilda förstod snabbt att Elisabeth inte insåg att tusenfotingen inte alls var en tusenfoting utan en liten orm. Hon påpekade lugnt för Elisabeth att det är en dålig idé att ta ut en orm på ett papper. Elisabeth höll med, gick och öppnade dörren och Matilda skyfflade ut ormen med en sopborste! Mission completed!  Sen gick vi och la oss och sov lugnt i våra sängar.

Ikväll när vi gick ut i köket för att diska efter kvällsmaten såg Matilda en tusenfoting på golvet och bad Elisabeth lysa på den med lampan (eftersom strömmen hade gått). I ljusskenet från lampan såg vi inte bara tusenfotingen utan också en annan svans som försvann bakom gastuben. Efter en andra titt kunde vi konstatera att vi hade en andra orm på besök! Den här ormen var svårare att få ut då den kröp in i hörnet bakom köksbänken det vi varken kunde se eller sopa ut den. Det var inte mycket att göra, så vi fortsatte diska, obehagligt medvetna om att vi hade en objuden gäst i vårt hus.

Precis när vi var färdiga med disken och Matilda vände sig om för att gå till sitt rum såg hon att ormen kommit ut från sitt gömställe. Nu började en ormjakt utan dess like! Med varsin lampa och varsin sopborste sprang vi runt som två vitingar i Afrika som försöker jaga ut en orm. (Ojdå, det var just så det var!) Det blev en samarbetsövning där vi sopade ikapp mot en aggressivt sprattlande orm. Men ”Umoja ni nguvu” (tillsammans är vi starka), som vi lärde oss på språkskolan i Morogoro, och till slut lyckades Elisabeth få till ett kraftigt soptag som fick ormen att åka ut genom den för ändamålet vidöppna dörren ut i natten. Matilda, som bara sett svansen i sopborsten, skrek till högt när Elisabeth drog tillbaka borsten, eftersom hon trodde att ormen var kvar i den. Hennes skrik fick grannarna att komma springande och i panik ställde sig Matilda i dörren, pekade ut i mörkret och skrek ”Nyoka, nyoka!” (Orm på swahili). Vår granne gick lugn som en filbunke och hämtade en pinne som hon sedan slog ihjäl ormen med (vilket tog ett bra tag, för det var en envis orm). Grannens tre barn kom ut till oss och när de såg oss stå skärrade i dörren med varsin sopborste och lampa beklagade de vårt öde mellan sina skrattattacker. Vi kunde inte låta bli att skratta tillsammans med dem. Det är nog inte varje dag de får se två skärrade vitingar jaga ut en orm med sopkvastar, så vi tänkte att det får vi bjuda på. Alltid roligt om man kan göra någon annan glad.

Hälsningar från Mpwapwa – the real Africa