bibelaventyret.blogg.se

Bibellinjen på Glimåkra folkhögskola 15/16 är i Tanzania under sex månader på missionsresa. Följ oss här!

Vardag

Kategori: Mpwapwa

Den senaste veckan har vi varit med om en del roliga små händelser här i Mpwapwa. Till att börja med har vi lärt oss hur man gör mandasi (friterade degbollar, jättegott!), som vi gjorde tillsammans med församlingsassistenten förra torsdagen, på vårt initiativ. Nu när vi kan det (eller i alla vet vilka ingredienser man ska ha i, eller?) ska vi gå vidare med vår lista och lära oss göra chapati (en blandning av bröd och pannkaka, typ) och ugali (majsgröt).

 

Sedan inledde vi helgen med att vada i en flod av brunt vatten. Vi hade varit på marknaden och hos vår sömmerska, när det plötsligt började spöregna (och då menar vi afrikanskt spöregn, glöm spöregnet hemma!) och vi fick stanna kvar hos vår sömmerska i ca en halvtimme och vänta. Sen orkade vi inte vänta längre och tänkte att vi är nordbor och ska väl klara av lite regn, det har vi ju hemma (men som sagt, glöm att regnet här är som regn hemma. Det gjorde vi...), så vi började gå den inte allt för långa vägen hem, i spöregn. När vi svängde ner på vår väg såg vi en bit längre fram hur vägen hade försvunnit och hur det där nu istället var en brun sjö! Vi orkade inte vända, tänkte att vi redan var blöta och att det väl inte gjorde så mycket om vi var tvungna att blöta ner fötterna ännu mer. Så vi vandrade vidare, ner i denna nya sjö, och insåg ju längre vi gick att det bara blev djupare och djupare, och till slut hade vi vatten ända upp till knäna! Då kom ett par unga, afrikanska tjejer ut och hjälpte oss att bära våra saker (och de tappade vår dyrbara mango i ”sjön”! Det var en himla tur att vi hade knutit påsen ordentligt, tänk om mangon drunknat!) och när vi väl kom hem så skrattade våra grannar gott åt vårt öde, som vanligt.

Igår hade vi vår första, egna lektion på förskolan. Vi tog de lite äldre barnen och försökte lära dem ”En bonde i vår by” på engelska. Det är faktiskt en väldigt passande sång här nere eftersom ca 80% av Tanzanias befolkning har en egen farm av något slag. Dock gick det sådär att få barnen att vara med och sjunga, eller ens upprepa orden som vi sa. Vi har nog inte riktigt vunnit deras respekt än, verkar det som... Men vi stod där framme och höll tappert upp våra egenhändigt målade bilder av en bonde, en fru, ett barn och så vidare, medan vi försökte få dem att förstå vad som var vad på engelska. Vi drog slutsatsen att detta kanske kan vara ett projekt som vi får jobba vidare med under hela vår återstående tid här nere.

 

Om kvällarna sitter vi allt som oftast i vårt allrum, och där finns en del mygg. Men nu har vi varit lite finurliga och hängt upp ett myggnät över vårt matbord (det finns gott om plats att flytta runt matbordet om vi någon gång skulle tycka att myggnätet är lite i vägen eller så), så ikväll ska vi inviga det och se om det kan rädda oss från att få malaria. Mission completed!

 

När vi var i Dodoma för två veckor sedan köpte vi ett vattenfilter, eftersom vi tänkte att det är bra både för plånboken och för miljön. Dock har vi inte kunnat använda det, eftersom vi inte hade något vatten alls förra veckan, utan fick klara oss på regnvattnet som vi samlade upp i hinkar som vi ställde ut så fort det började regna. I början av den här veckan nu kom vatten plötsligt tillbaka (hurra!) så har vi kokat och filtrerat vatten på rullande band i några dagar, och ojat oss över att det smakar himla äckligt med filtrerat vatten. Dock verkar det som om det blir bättre och bättre för varje ny omgång, så vi håller tummarna och fortsätter vårt bandarbete.

Noterbart är att vi under de första tre veckorna här hade besök av inte mindre än tre ormar (en varje vecka). Alla på kvällar när strömmen hade gått, så numer fasar vi för varje kväll som vi inte har ström! Men vi vill bara upplysa er om att vi under förra veckan, fjärde veckan i vårt hus, inte hade någon orm alls (åtminstone inte vad vi vet), och hittills har vi inte sett någon denna veckan heller. HURRA. Istället har vi några djur i taken, väggarna och golven, som äter sig igenom allt, och vi tror att det är termiter. Igår gick vi runt i hela huset tillsammans med församlingsassistenten och skrapade bort allt brunt skräp från dessa ovälkomna djur. Imorse var det redan tillbaka på flera av ställena, kul. Men det är i alla fall inga ormar!

 

Hälsningar från Vattendjuren!