Onsdagskvällen förra veckan förflöt som kvällar brukar för oss i Mpwapwa. Dock hade vi ingen ström, så vi gick runt med varsin lampa istället. Vid halv elva-tiden gick vi för att lägga oss. Efter att ha gått in på sitt rum för att sova kom Matilda ihåg att hallampan kanske fortfarande var tänd och bad Elisabeth gå och släcka den. Det är ju inte så kul att lampan är tänd ifall strömmen skulle komma tillbaka mitt i natten. Elisabeth gick och släckte lampan och gick sedan på toa. När hon var färdig lyste hon av en händelse med lampan till vänster i korridoren istället för att gå direkt till sitt rum (som är åt höger) och fick då syn på …. den största ormen vi haft inne i vårt hus! Den låg precis under den lampknapp som hon varit och släckt bara någon minut tidigare. Den här ormen var inte som någon av våra sex tidigare. Den var längre, mycket tjockare och hade en olivgrön nyans, och den hade även ett tydligt huvud (tidigare har det liksom bara varit ett svart streck hela ormen).
Plus den lilla detaljen att den låg nedanför trappsteget i korridoren, vilket gjorde att det inte skulle gå att sopa ut den. (Inte för att vi hade en sopborste i sovrumsändan av huset, men ändå. Tidigare har vi alltid intalat oss själva att ormarna inte kommer till korridoren där våra sovrum ligger). Till råga på allt låg ormen raklång och blockerade vägen ut till köket. Eftersom vi precis skulle gå och lägga oss var ytterdörren både låst och reglad, så även om vi skulle kunnat ropa på någon hade ingen kunnat komma in i vårt hus. Elisabeth ropade på Matilda och sen stod vi där vid Matildas sovrumsdörr lika villrådiga båda två. Ja, vad gör man när man har en stor orm i sitt hus som snällt blockerar vägen ut? Att gå och lägga sig kändes ju inte direkt som en lockande tanke. Vi stod i alla fall där och lyste på ormen med våra lampor och kanske reagerade den på ljuset för den började röra lite på sig mot ena väggen. Så efter att ha haft ett litet pepptalk med sig själv vågade Elisabeth smita förbi ormen, låsa upp ytterdörren och gå och knacka på hos församlingsassistenten. Församlingsassistenten var väl inte jätteglad över att bli uppdragen ur sängen, men hon kom ändå till vår undsättning som en räddare i nöden. Utan att blinka grabbade hon tag i en sopkvast och började sedan slå på ormen slag efter slag tills den slutligen dog (ett agerande som av någon oförklarlig anledning aldrig hade krossat våra egna tankar; att vi hade kunnat slå ihjäl ormen själva). Då sopade hon upp den på vår sopskyffel och slängde ut den i natten. Kvar fanns bara ormblodet på vårt golv.
Alla gånger vi har haft ormar förut har församlingsassistenten skrattat jättemycket åt situationen samtidigt som hon beklagat vårt öde. Den här gången drog hon inte ens minsta lilla på munnen. Vi vet inte om det berodde på att hon inte tyckte det var så kul att bli uppdragen ut sängen på natten eller om det var så att den här ormen verkligen inte var en rolig orm att ha inomhus. Vi är inte helt säkra på om vi vill veta heller. Men den här ormen har vi ändå inte riktigt kunnat får ur tankarna. Matilda har googlat på ormar för att eventuellt komma på vad det var för någon orm (den enda typiskt afrikanska orm hon känner till är dock mamban, och den har vi nog kunnat utesluta, trots vissa tydliga likheter med vår orm...). Och vi visste inte om vi skulle bli lättade eller inte när församlingsassistenten senare sa till oss att ”när ormen är sådär liten är den inte jättefarlig” (OBS. notera ”jätte-” framför farlig...).
Annars verkar det som om djuren i Mpwapwa har skiftarbete på att besöka vårt hus. Och efter att ha haft tre ormar på mindre än en vecka kan vi ju konstatera att det verkar som att ormarna haft sitt skift nu. Så nu håller vi tummarna för att deras skift är över och att det snart kommer några andra djur istället. Vi är inte så kräsna. Vi kan faktiskt tänka oss både myror, tusenfotingar, kackerlackor och paddor. Framför allt tusenfotingar. Men helst inga ormar bara.
Från Iringa Road bloggar supertrion Marcus, Elvira och Amanda.
Ett stenkast där ifrån, från Nkhungu, bor FF - Fanny och Frida - i en familj (alltså egentligen inget FF där).
Vad som händer borta i Mpwapwa berättar Matilda och Elisabeth för er.
