bibelaventyret.blogg.se

Förra veckan var ingen rolig vecka. Tidigt på onsdagsmorgonen blev Matilda dålig och spydde flera gånger, vilket fick till följd att vi behövde åka till sjukhuset. Det tyckte hon inte var speciellt roligt, då hon har sjukhusfobi även i Sverige, och hade hoppats slippa besöka ett sjukhus här nere. Men väl på plats gjordes ett blodprov och det skrevs ut mediciner, och så fick vi stanna för övervakning i några timmar. Typiskt på afrikanska sjukhus är att patienten inte får veta vad felet är, utan får bara ut recept på medicin, så vi fick fråga flera gånger vad det var för fel på Matilda. Till slut sa doktorn att hon hade ”lite malaria”. Vi är dock inte helt säkra på detta, det kändes lite som om de bara sa att det var malaria för det var det vi frågade om. Och dessutom så var det bara under onsdagen som Matilda var riktigt dålig, sen följde två dagar då hon var sängliggande och helt orkeslös på grund av diverse närings-/vätskebrister, men hon fick i alla fall behålla det hon lyckades få i sig.
Men till helgen sen fick vi båda två en energihöjning när vi hade besök här i Mpwapwa av de andra i klassen, plus Ulf och Evalotta. Det var roligt!Vi pratade om allt möjligt och berättade om vår vardag för varandra, Evalotta predikade i vår kyrka i söndags och igår var de med oss på vår förskola. Det tyckte barnen (och vi, såklart) var himla roligt. Och idag sa våra lärare till oss att de tyckte vi var mycket bättre på swahili än de andra, och vi lät dem tro det, haha!

Igår eftermiddag, när vi var ensamma i vårt stora hus igen, började vi ta hand om alla våra husdjur. Det har blivit ett par stycken här nere, kan man säga. På Matildas rum har vi haft tre stora jordhögar som har uppkommit tack vare ett gäng termiter som bor där. Himla mysigt tycker vi! Vi tog på oss gummihandskar och med hjälp av en sticka i högsta hugg så började vi hugga loss bitar och skrapa upp jordhögarna på en kanga (tanzanskt tygstycke, används vanligtvis till kläder) eftersom vi inte har hittat någon sopskyffel här, och bar dem ut ur huset. Och tro på oss när vi säger att det vägde flera kilo! 

 

 

När vi var på väg ut med den sista jordhögen skriker Matilda plötslig till när hon rundar ett hörn. Ni kan inte ana vad som ringlar runt där på golvet? En orm, den här gången betydligt längre än de vi tidigare haft på besök! Lite halvt panikslagna springer vi och hämtar kameran, sen får Matilda vara ormvakt medan Elisabeth går ut med kangan och den sista jordhögen, och hämtar hjälp utifrån. Vår granntjej, Upendo, kommer in och ser ormen, går för att hämta en sopkvast och sen ser vi hur ormen plötsligt försvinner ner genom ett litet hål i golvet (hade vi ens ett hål där?), precis innan Upendo kommer tillbaka med sopkvasten. Om vi inte hade panik innan, så fick vi det definitivt då! Vi har många hål och sprickor i vårt golv, även i våra sovrum, och där vill vi ju definitivt inte ha några ormar! Men Upendo, som den otroligt tuffa och imponerande afrikanska tjej hon är, hämtar en liten pinne och börjar gräva i hålet där ormen precis försvann ner, och vi hämtar en ficklampa och står sedan på behörigt avstånd. Till slut kommer både församlingsassistenten, hennes barn och prästen in till oss, och alla undrar vi vart den stora ormen har tagit vägen (ja, till och med afrikanerna sa faktiskt att det var en stor orm när de fick se bilderna!), vi vitingar en aning mer panikslagna än afrikanerna. Det hälls batterivätska (eller rengöringsmedel, lite oklart) i hålet, och sen krossas alltihop med en sten och en hacka, och vi blir lovade att de andra ska ta hand om våra husdjursproblem medan vi åker till Zanzibar nästa vecka. Skönt, förutom att det är nästa vecka som vi åker, vi ska ju först överleva att bo här denna veckan ut också!
Mission incompleted.

Hälsningar Matilda, Elisabeth och alla djuren.